Betway på Swedish Masters 2010
by Marcus B (poker elf)
Dag 1 – Svensken växer på Malta
Det skulle bli en enkel resa.
Så här såg planen ut:
Betway skickar fem pokerspelare till Malta för att spela i Swedish Masters 2010.
Dom är svenskar, jag är svensk, alla är svenskar.
De hade vunnit den ära det är att få representera Betway i turneringen, antingen genom att spela i något av våra exklusiva poker-race eller genom att vinna våra månatliga finaler.
Representera
Allt jag behövde göra var att njuta av solskenet och försäkra mig om att fem talangfulla spelare drog på sig en Betway T-shirt.
Någon gång skulle jag kanske behöva köpa dem en öl – men detta skulle bli en lätt match.
Skulle bli…
Måndagen den 27 september kände jag en bris av upprymdhet i samband med att jag vinkade adjö till de förlorade själar som var fast på kontoret.
Det var en blöt dag i London och jag hade siktet inställt på medelhavet. Flygplatsen låg fortfarande en tågresa bort, men rent mentalt hade jag redan gjort resan mellan “the workstation” och “the play station”.
När jag väl steg in på Gatwick spårade mina känslor.
Flygkaos och ett misslyckande
Jag hade bokat flyg till fel dag.
Det kändes som om jag hade missclickat all-in-knappen med 3-2 på hand.
Jag hade planerat att åka med midnattsflyget. Folk sov på på flygplatsen. Jag hade inte den möjligheten. Jag hade småsaker att stå i kommande dag på Malta: taxibilar skulle bokas, egos skulle smickras och spelarna skulle lugnas.
Jag tänkte att min trovärdighet skulle få sig en törn om spelarna skulle upptäcka att företagsrepresentanten var tvungen att sova på en plaststol utanför en hamburgerestaurang.
Nu var det en fråga om att flasha med plast(-kort), eller sova på plast.
Jag var tvungen att boka flyget jag trodde jag redan betalt för.
Jag kände mig mer som en kåldolme än som en svensk mästare.
En timme senare befann jag mig på planet men kunde inte få ner flygmaten.
Tre timmar senare kände jag mark under fötterna, men mina planer för aftonen hade gått upp i rök.
Jag behövde vila.
Jag var tvungen att sluta upp med matparallellerna.
Dag 2 – Vad poker egentligen handlar om
Kaffe.
På Malta.
Behöver jag säga mer?
Var resans mening, dess öde, att jag skulle bli snål och bitter?
Nej.
Jag hade spelare som jag skulle möta upp.
Jag hade strategier som skulle diskuteras.
T-Shirts som skulle hitta bärare.
Jag behövde upprätta en kontakt med vår Man i Malta, en solkysst svensk som acklimatiserat sig till livet på ön och som var van vid svettiga scenarios.
Han var en lätt vindpust.
Våra spelare förbereds…
Vi mötte upp spelarna och deras följen och utbytte artighetsfraser. Det började kännas bra igen.
Det här skulle funka.
Kalla mig gärna partisk, men attt sitta ner med ett gäng svenska pokerspelare dagen före main event är en känsla som förtjänar att förevigas, och gärna bevarad och upptappad på flaska.
För den innehåller optimism, släpper lös skrattet och lämnar en med en bastant barnota.
Det är en känsla av samhörighet och om att kämpa tillsammans – mot alla odds.
Vi hade alla tidigare tagit del av pokers baksida under våra år på touren.
Vi var inte civila.
Vi var män.
Män med en uppgift.
Män med fiskfrossa.
Dag 3 – Turneringen sätter igång.
Fyra av våra fem spelare inledde spelandet redan under den första turneringsdagen.
Jag tyckte att spelarna förtjänade en kaffe och ett motivationssnack innan eventet. De stod inför åtminstone tolv timmars pokerspelande framför sig; tolv timmar med äss som inte håller, stackar som förminskas och solglasögon som offras utan att det blinkas. Så kunde det gå, i värsta fall. Bäst att förebereda laget.
Spelet visade sig vara ljust för vissa men mörkt för andra: när dagen var slut hade vi förlorat två gubbar. Spelarna tog det bra. De hade skinn på nosen efter en tuff match och hade hanterat förluster tidigare.
Andra kanske hade sökt tröst hos flaskan, men våra spelare slängde sig i poolen.
Dag 4 – “Tänjer på reglerna”
Den andra dagen under Swedish Masters skulle vara lugnare för Betway då endast en spelare väntade på att få träda in i turneringen.
Det blev lite värre när vi upptäckte att spelaren hade tappat sitt pass.
Casinoledningar brukar inte vara så flexibla när det kommer till borttappade pass.
En diskussion inleddes.
“Nej” sades.
Så också “ID”.
Det var lika givande som att snacka med en nattklubbsvakt som fattat tycke för din flickvän.
Vi erbjöd sex.
Vi hotade med syrligt skrivna pokerblogginlägg.
Vi bad.
Tillslut gick dem med på att leta efter e-post-bekräftelsen.
Vår spelare kom med.
Går våra egna vägar
Inte bara kom han med, han lekte sig dessutom igenom förstadan.
Spelarna firade sina erfarenheter med en middag i den maltesiska staden St Julian’s. Om ön har en VIP-area, så är det hamnen i St J.
Alla pokerspelare bör uppleva St Julian’s strandpromenad kl 6 en lördagmorgon i och med att man återvänder från det närliggande casinot Dragonara med fickorna fulla med pengar från cash-gamsen.
Det blir en påminnelse om att nötterna inte alltid får se sig slagna.
Dag 5 – Serious business
Vi var medvetna om att vi skulle komma att förlora en del spelare idag i samband med att antalet spelare i turneringen skulle bantas ner till bara nio kvarvarande Svenska Mästare.
Betway-gänget förtjänade en lugn start på dagen så vi tog åter igen sikte på kaffet. Stämningen var god. Vi kunde genomföra det här…….
Det var den första handen.
Det var spänt.
Det var dags för en spelare att åka ut.
En timme senare och en annan i Betway-truppen tvingades vika sig.
Efter ytterligare två timmar var bara en av våra killar kvar.
Början till något bra
Det var Tommi Hirvonen. Han var coolhet personifierad. Han ändrade inte ens sin strategi när vi närmade oss bubblan: han spelade för att vinna och hans fokus var enastående.
Hans målmedvetna sätt kring bubblan gav han chansen att bli chipleader och han älskade med möjligheten.
Tillslut släppte spänningen när bubblan sprack och de sexton kvarvarande spelarna gav ifrån sig ett lättat, kort och glatt hurra.
Efter en snabbt avklarad brejk var det dags för action igen med Tommi som etta.
Spelarna fortsatte ramla av pinnen.
När klockan slog 2(natt) så var det bara tio hoppfulla spelare kvar som tävlade om att bli Svensk Mästare 2010.
Tommy fick ta emot en ordentlig smäll i en jättepott precis innan bordet reducerades till finalnian.
Betway skulle ha en spelare vid finalbordet.
Dag 6 – Sittandes vid finalbordet
Det var en otrolig atmosfär som mötte oss när vi gick in i byggnaden som hyser Venezia casino.
Åskådarantalet hade stigit runt finalbordet och ett gäng TV-kameror slogs om utrymmet.
Varje spelare hade tagit med (och förtjänat) supportrar som skrek och hejjade i takt med att spänningen steg.
Spelet visade sig vara värdigt förväntningarna.
Betway-spelaren tog tidigt tag i taktpinnen med en perfekt kombination av agressivitet och kontroll.
En spelare åkte…
Och en till…
Visa äkta klass
Tommi var obarmhärtig.
Lugn, samlad och kontrollerad.
Under rasten lättade vi på våra hjärtan (som just fått sig en ny idol) och berättade för Tommi hur imponerande vi var av hans spel och hela hans förhållningssätt till spelet och situationen som rådde.
Allt han behövde göra var att fortsätta på den inslagna vägen. Och hoppas på att inte plocka upp två tior samtidigt som en motståndare hade kungar på hand.
Det visade sig att natten inte hade några perfekta tior i sitt sköte.
Tommi åkte ut på 5:e plats.
Slutet på en live-turnering kan ta sig emotionella uttryck – och de blir större ju närmare förstaplatsen man kommer.
Tommi hade spelat för att vinna. Det är hans stil.
Han slutade 5:a.
Först var han irriterad.
Det hade han all anledning att vara.
Hemgång som vinnare
Efter att ha hanterat det intensiva mediauppbåd som följde, gick irritationen över och det gick upp för honom exakt vad han gjort.
Han hade kammat hem 11 060 € som en följd av att ha deltagit i ett poker-race hos Betway.
Han drack Champagne.
Han fick motta applåder. Han blev fotograferad och intervjuad.
Han blev belönad för att vara en jävel på att spela poker.
